Dagen i korthet

Hearty SB och Elin på promenad utanför  trädgården. Jag har börjat ge mig på att måla hingststaketen, fick gjort en bra bit innan regnet avbröt mig. 

Hade hoppträning med Elin inför tävlingen i helgen. 

Lorran är inte den enklaste i stallet 

Idag hade han humörsvängningar, det var länge sen sist.. 

Sen blev han mer fokuserad

Och avslutar passet på topp. Tur att vi känner honom vid det här laget :)

Sen kom dom här goingarna från Alingsås hit och tränade inför Änglahoppet. 

Doris och Didden. 

Elevernas helg i solen

Duktiga eleven Frida, vann LA och fick Silver på DM med sin D-Ponny. Grattis igen!!! 

Erica J, tog en 3e plats med sin Qisella och Erika A, tog placering i samma klass med Vilda. 

Förra helgen vann Valsängs tjejer som jag tränar div II omg 2 i Allsvenskan. 

Alva, Maja, Meia och Felicia med sina ponnyer. 

Helgen har bestått av träningar, städning och renovering. 

Malin har varit här och tränat med sin Bubble Spirit TH, Orlando - Caletto I, samma mamma som Caletto som jag hade i många år. Hon börjar bli riktigt fin!! 

Tilda kom hit från Nol och hopptränade två av sina hästar, skönt att dom är på väg tillbaka efter Tildas operationer med nyckelbenet. 

Christina tränade sin 4-åring e. Cassini I - Ramiro Z. 

Elin och Ida har trimmat mina hästar på stubbåkern i solen, passar på att cantra på kapp med att grannarna plöjer upp åkrarna nu. 

Vårt första stall på hemmaplan.

Vårat förra stall i Tranebo. De här bilderna är från 2000 tror jag. Stallet byggdes -98. 

Morfar och Pappa har alltid byggt allt själva. Nej de är inte snickare men de har alltid byggt på ledig tid. Sommarstugor och hus. Jag är evigt tacksam för det! 

Tooticki i sin box bredvid "höautomaten", ett rektangelformat rör från loftet som staplade höblar. Minimal höförvaring i ett litet stall. 

D-ponnyerna: Tamig Tusan och Kentacky Blue. De hann aldrig bli vänner, då fuxen visade sig ha långt gången hovbensrotation som gav rejäl hälta första veckan. 

Så såg stallet ut i början. En shettisbox en ponnybox och en större box. En uppbindningsplats och ett väggskåp. 

Sedan byggde vi in carporten med 2 boxar, smedjan med en hingstbox och förlängde stallet med ytterligare 3 boxar och spolspilta. Innan vi sålde och flyttade till Björnsgården. När vi inte hann bygga i takt med att det kom hästar för träning så stallade vi ibland upp ngn häst på Närk. Bla, OnLine och den norskägda hästen Kalinka. 

Om jag höftar så hann det nog passera ett 70-tal hästar i stallet på Tranebo innan vi flyttade. 

Lägg märke till den obligatoriska klubbtröjan från Velanda Ryttarsällskap. 

Hästens styrkor och svagheter, Carmenzita

När jag red Carmenzita i Junior landslaget så var hon verkligen inte den hästen med mest hoppkapacitet, hon var knappt 1,60 i mankhöjd, hade en lång fullblodsgalopp som var svår att korta och få upp luft i mot hindren.
Men jag försökte stärka hennes starka sidor så hon blev ännu grymmare på det som hon hade talang för. Flera dagar i veckan gick hon två ridpass på dagen, gärna ett när det var som varmast för att klara värmen inför start i Italien. Jag la inte för mycket jobb på galoppombyten i samband med hoppning, jag var rädd att hon skulle bli arg och tjurig och vända sig mot mig. Hon var inte unghäst och det gick inte att lära om allt och tro att hon skulle köpa det. 

Jag fick ta på mig att träna upp mitt öga för avstånd även i korsgalopp, ifall hon inte bytte när jag bad om det på tävling. Jag brukade be om ett byte en gång mellan hindren om vi landade i fel galopp men aldrig upprepa förfrågan, då blev hon kränkt och kunde surna till. 
Red mest dressyr på grässvägar över fälten för att hålla motivationen uppe. Där tränade vi byten på raka spår, öppnor, slutor, övergångar, ja det mesta utom volter. När vi var i ridhuset på Närk, tränade vi mycket galopppiruetter för att bli snabbast i omhoppning och få upp henne på bakbenen. Efter några år när hon var riktigt stark och ridbar, tränade vi även piaff.
Hon var minst men hon skulle ha bäst kondition, hög mjölksyra tröskel, vara vältränad som en body builder men smidig och kvick, hon skulle ha bäst självförtroende och jag byggde på hennes kaxiga attidyd och vi låtsades som att hon bestämde mycket själv på banan men det var ett samarbete på hög nivå,
Och jag hade som mål att hon alltid skulle tro att hon kunde ge mer, att hon aldrig hade hoppat det högsta hon kunde och att hon alltid skulle klara fler hinder när tävlingsdagen var slut. Carmenzita tränades lite som Gunde ;) Och när himlen öppnade sig över oss i Reims, i Frankrike och regnet dånade ner på den stora gräsbanan. Då stod Carmenzita där och bet mig i tårna, som vanligt innan hon fick lov att trava in på arenan. Med spetsade öron, visste jag att hon skulle kämpa ännu hårdare för oss nu, när vädrets makter var emot oss. 

Vilken runda hon presterade i leran och vad hon hoppade över vattengraven på 4,5 m som knappt gick att urskilja från banan som låg i vatten och när regnet slog som spikar ner över ytan. Vårat lag kom 3a den dagen på Nations hoppningen och Carmenzita var min hjälte!

  
Hon var en Tiger och visste aldrig om att hon var minst på prisutdelningarna, jag berättade aldrig det för henne.
Hon hoppade spänstigt, ofta med bakbenen i kors. 

I omhoppningen om SM guldet -02 kickade hon ut en bom med bakbenen av ren vilja att ta i lite till i kombinationen. Det blev Silver av den omhoppningen med en sekund snabbare tid än guldmedaljören som var felfri. 

Visst jobbade jag på hennes svaga sidor men mest inom komfortzonen, det hon hade lätt för tränade jag henne för att hon skulle bli bäst på. 
Själv pluggade jag mental idrotts psykologi i tre år, utan den hade det varit mycket svårare att gå upp i klasserna och komma in i nya situationer. Vi läste böcker och såg föreläsningar av forskare, proffesorer och elitidtottsre ur alla möjliga sporter. Jag hade en grym lärare, Nils Fredrik Ahlcrona. Vi gjorde mental träning för idrottare, inte att förväxla med -Hur man skapar tvångstankar. 

Det är inte fel att analysera vad som stärker just den hästen man sitter på och vad som kan skälpa den. 

Carmenzita, alltid saknad!! <3 

4 gratis tips

Det som alla enklast kan träna upp själv, är det som sällan blir gjort.

Efter en snabb pratstund med "Johansson", Johan Svensson, kom vi fram till att det som är enklast att göra något åt, är också detsamma som de allra flesta hoppar över.
Det är inte typiskt för Ridsporten utan för all sport.

Säg att ryttaren har svårt att orka två klasser eller att rida flera hästar. Eller blir andfådd av att gå banan. Vad skönt det vore att komma ut från banan utan andhämtning och känna att man hade orkat fem rundor till. 
Vad "enkelt" det vore att träna upp ryttarens kondition. Men få konditionstränar mer än sin egen ridning.

Balans är ju också något man aldrig kan bli för bra på. Men hur många tränar sin balans dagligen mer än ett vanligt ridpass. Vilka är ni som verkligen använder pilatesbollen? Går balansgång på bommar och trottoarkanter, står på ett ben och borstar tänderna, cyklar enhjuling m.m.

Jag flyttade hemifrån första gången när jag var 16 år, till Hoppgymnasiet på Strömsholm. Där åt jag mest snabbmat och micromat och fick rejält med järnbrist. Så fast att jag åt mer än vanligt fick jag näringsbrist och gick upp i vikt.Vad svårt det var att orka med träningspassen på eftermiddagarna och att jålla humöret på topp hela dagen. Och att hålla sig vaken i skolan och att komma ihåg banan på tävling. Då hade vi ändå ett gym i källaren, som vi höll oss borta ifrån i största mån i början. 

På lovet åkte jag till kungsbacka och red med Jacob och Sven, som snabbt informerade mig om att jag både blivit större (fast dom sa det lite mer oslipat) och blek och såg sjuk ut. 

Jag skämdes för att jag prioriterat bort mig själv samtidigt som jag skulle göra något som kallades för en satsning som Junior och Young rider ryttare. Pinsamt dåligt. 
Efter det har jag ätit nyttigt och varierat, jag kunde äta mer fisk. Men jag äter bara hamburgare om jag är ute och åker och behöver stanna kort tid och äta på vägen, som från tävling om man planerat dåligt. Jag köper aldrig mat som ska värmas i micron. Då köper jag hellre en sallad från ica eller steker ihop en omelett snabbt eller vad som helst. Jag älskar att fika men bara om jag håller resten av kosten på en bra nivå. Jag har alltid mockat och ridit så mycket eller cyklat till skola eller stall att jag snarare har fått se till att få i mig tillräckligt för att täcka allt jag sprang bort.
Ida tipsade mig om en bra app för att se att man fick i sig lagom av alla ämnen.

Några gånger har jag fått ner min kondition och styrka. Som de gånger jag skadat benen och gått på kryckor. Eller efter jag jobbade i Kina som tränare och endast red sporadiskt för att visa ryttarna, då åkte kondisen och uthålligheten snabbt ner. Vilket var riktigt jobbigt att ta igen eftersom jag nästan direkt efter började jobba som beridare i Tyskland med 8 hästar att rida om dagen. I Tyskland fick jag rehab program när jag gick sönder och gick på sjukgymnastik två dagar i veckan tills jag fick ordning på min rygg. Den har hållt bra tills nu när foglossningen drog igång. 

Vad mycket enklare det varit att prestera med bra kondition, styrka, balans och koll på att jag fått i mig av alla näringsämnen.

De fyra, är gratis tips till att bli mycket bättre. Kanske bättre än de som inte gör det. De tipsen är inte enkla, de tar tid, vilja och kraft men det är värt det. Handen på hjärtat vilka är dina starka och svaga sidor, vad går att göra åt det?

Det är enklare att byta bett, eller häst eller tränare eller köpa något nytt som ska fungera och lösa allt. Och hästen får ju självklart rätt balans på protein, mineraler och energi. 
Det behövs det med. Men att hålla sig själv i form är grundläggande, gratis och borde vara något alla kan bli bättre på.

Judo rekommenderade Ulla Håkansson, för man tränar fallteknik där. ;)

Nu är jag gravid och vet hur mycket jag kommer få jobba för att komma tillbaka i form efteråt igen, speciellt bålstabiliteten.
Men ska jag tävla så är det inget jag kan hoppa över. Jag kan inte skylla på hästarna om jag själv inte är i form.

Det som är en fördel för de flesta ryttare är att det blir en mer allsidig träning om man tar sig an allt som går att göra runt om kring ridningen. Jag vet inte hur många steg jag skulle få upp på en stegräknaren varje dag med fodringar, utsläpp, mockning, sopa, kratta och plocka undan grejer. Sen finns det alltid mer som bära hö och halm.... Bla bla bla.. Never ending story ;) 

Känner du igen dig i följande?

Känner du igen dig i någon av följande beskrivningar längre in i texten? 

Ryttaren kan välja att förstärka hästens mod eller dess feghet. 

Jag har sagt det förr, den perfekta distansen är inte det viktigaste vid banhoppning. 

Du kan komma lite långt eller lite trångt bara hästen är förberedd på den distansen den får av ryttaren innan hindret. (Man brukar prata om en halv meters radie från den optimala avsprångspunkten, beroende på hinderhöjd och bredd) 

Såklart kräver svår klass en högre precision än lätt klass. 

Om du ser att avsprångspunkten blir lite längre från hindret än optimalt. Sitt inte bara där och vänta på vad som ska hända med en halvaktiverad galopp. Hästen kommer till slut hoppa "tomma" språng, som om den andades ut när den hoppar av och får spy lite över hindret. 

Se istället till att ha en så bra galopp att du kan lita på kraften, framåtbjudningen och bärigheten i galoppen, hästen ska vara framför skänkeln, aktiv, du ska ha hästen på bettet, hitta dragläget på kopplingen, det spelar ingen roll vad man sätter för ord på det som tränare. Känslan är densamma! 

Det är en konst att kunna lägga ut distansen på hinder utan att i längden göra hästens språng flacka eller tomma.

När du ser en för tight distans gäller detsamma. Dra inte bara i bettet som en handbroms, då blir ridningen "på och av" 

Sträck upp dig, signalera med kroppspråket till hästen att ni kommer komma närmre än du önskat. Ta halvhalter, oranget ljus vid korsningen istället för rött, men framförallt understödj galoppen, aktivera och samla istället för att "plocka bort hästen från hindret. Ge eftergift när hästen hoppar av. 

Ha en bra galopp, på riktigt. Från långt innan startlinjen.

Om hästen känns på och av under samma bana, rider du troligen på och av. 

Understödj galoppen. 

Om hästen plötsligt börjat kännas feg, red ut varför. Har den ont? Hovböld, inflamation någonstans, vrickning, sulöm?

Eller är du spänd och hästen känner det genom dina händer och armar eller genom en passiv galopp? Eller har du under en tid gett hästen otydliga instruktioner, velat fram och tillbaka och inte varit koncekvent?

Eller har ni rivit lite för mycket eller för hårt det sista? Har hästen fått klara sig själv en gång för mycket i ett tomt läge? 

Om man har en väldigt känslig häst, eller om det har pågått länge, kanske man gör rätt i att backa ett steg för att bygga självförtroende igen. 

Annars kanske man bara får ta sig i kragen och träna på att kunna korta och länga steglängden med hästen bibehållen i en aktiv och rund galopp och utan att få 600 kg i handen när hindret närmar sig. 

Som sagt, distansen är inte viktigast men lämna inte hästen i sticket när beslutet fattas för sent eller felaktigt. Ta ansvar för vilken uppgift du sätter hästen inför. Hjälp hästen mellan hindren och han ska hjälpa dig över dom. 

Detta tränade vi på igår på Brätte, dels genom uppvärmningen på bomövningen och sedan i anridningen på banhoppningen.  

Vill du göra din häst till en modig tiger som älskar att hoppa? Vill ni bli ett vinnar team? Behöver du hjälp på vägen till nästa nivå? 

Sofia Björserud, lic tränare, 1,50 hoppning. 0734040336 bjorserud@hotmail.com 

Med Carmenzita i Frankrike -03, hon var liten och rädd om sig men hade ett hjärta som ett lejon pga samspelet som gjorde att vi litade på varandra. Hon kastade hjärtat över hindret och hoppade efter. 

Att ha en "Elevated galopp" som J Hickey skulle sagt. (Bild av Isabella Ljungren med Magic Touch SB) 

Copyright: Sofia Björserud 

Elin och Ida på tävling

I Söndags var jag med Elin och Ida på tävling. 

Ida hade ett pet i bägge klasserna med Tullus, men det var länge sedan han tävlade sist. Annars såg han reglerbar och fin ut med bra språng. 

Elin gjorde sin debut på tävling med Loriot som hon köpte i våras. 

Man skulle kunna kalla Loriot för läromästare men han är en sträng sådan och han har många regler man måste följa för att han ska vara enkel. 

Första start drar vi ett sträck över, det vikitiga är att Elin tog nya tag, tog till sig Loriots kravlista och de levererade en fantastiskt bra andra klass som ett team. En halvhalt för mycket till sista blev ett pet. Helt klart vg. 

Träning på stubbåkern

Grabbarna grus, Tullus, Fibbe och Nino, alla är de bröder. 

Igår fick alla hästarna cantra på stubbåkrarna. Den bästa höstträningen, det boostar upp grundkonditionen så hästarna har bra flås när vintern gör det svårt att rida med samma intensitet. 

Får de en bra grundkondition nu så brukar det hålla hästarna i tävlingsform även när man bara är förvisad till en blöt eller hård paddock eller begränsad tillgång till ridhus. 

Jag älskar stubbåkrarna. 

Elin med bus-Nino. De hästar som blir lite vilda, bockiga eller starka får på sig en graman första gångerna på stubben. Som en livlina för ryttaren, då den begränsar hästens frihet.  

Gramanen, när den tar emot, gör ryttarens tygeltag dubbelt så starkt och i en riktning snett nedåt. 

Något vi undviker i hopp och dressyrträningen men som kan vara en säkerhetshjälp, i lagom längd, när vi rider ut på muskelpaketen.

Hellre graman på och cantra på busiga hästar än låta halva stallet missa stubbåkerträningen på hösten. 

Mina hästar har aldrig skadat sig på stubben. 

Men träningen de får är maffig, så korta ner träningstiden, då hästarna gärna lyfter benen högre än vanligt och går i en annan form, tempo, än på inhängnad bana. 

Känn efter och börja med korta pass. 

Detta är en light verision på när vi tränar hästarna i djup snö eller vatten. 

Njut av de härliga höstdagar som kommer!