Förslag.

En del saker fungerade väldigt bra i Tyskland om man jämför med här. Här kommer några förslag som skulle underlätta tävlandet, de är väl knappast nyheter men värda att fundera kring.

# Egna unghästklasser. Där banbyggaren kan bygga banor för unghästar. Gärna tex unghästklasser på förmiddagen och tidshoppningar på eftermiddagen eller tvärt om.

# Framhoppning i ett varv. Förekommer relativt ofta internationellt när det är trånga framridnings möjligheter. Det är ju inte så att man bara värmer upp ena sidan av hästen i ena varvet. Det är inte en gång man blivit på riden framifrån eller från sidan av endra ryttare som inte haft full koll på sin häst eller för att deras eller min häst blivit skrämd för andra hästar efter tidigare dåliga erfarenheter.

# Besiktning av banan med häst för 4- åringarna. Något jag saknar här, som dom har i Tyskland. Sitt till häst och visa alla hinder i 10 min, endast skritt. Det blir lite trångt på banan men det är ju bara skritt tempo.

# Dela klassen om det är fler än 50 starter. Nu ligger gränsen på 100 starter för att dela klassen i Sverige. Det är inte jätte kul att rida omhoppning under de omständigheterna. Dubbla prisutdelningar om det blir 50 eller fler starter. Det skulle bli säkrare omhoppningar om man inte behövde rida som en blå för att knipa en rosett och ev, få tillbaka ngt på startavgiften.

# Starttider för klasserna. Att arrangören själv räknar ut en starttid för varje klass, blir det lite senare så blir det så men man slipper åka till tävlingen för tidigt och kan planera upp dagen bättre. Jo det fungerar ju hyfsat bra med Equipe men då ska man ha koll på det hela tiden. Det fungerade förvånansvärt bra med starttider i Tyskland ( och i Dressyren i Sverige?) Vad mycket enklare det skulle vara för anhöriga till häst och ryttare om de viste när klasserna börjar. Som det är nu är det sällan man får en starttid ens en timma innan nästa klass.

# Varför har vi veterinär besiktning på det sättet vi har? Det borde vara på de lägre klasserna det behövs, där ryttaren kanske inte känner om hästen går orent. Varför har vi veterinär tvång och inte ambulans för ryttarna?
Vad får vi ryttare ut av denna veterinär besiktning? Går det att ha en flygande besiktning som standard i stället? Där veterinären står på framridningen och kollar hästarna, kanske kan ha behörighet att be ryttaren trava några varv på halvlånga tyglar om misstanke på orenhet. Eller be om att stanna för att kolla munskador, sår m.m.

Vad tror ni?