Mina kollegor och vem som namngav företaget.

Mina hästar är mina kollegor, arbetskompisar.

Vi har för det mesta väldigt kul ihop, vi jobbar tillsamans för att nå nya mål och höjder. Oftast anställs bara de som brinner för yrket som hopphäst, inställningen är viktigare än tidigare erfarenhetar och förmåga. Men såklart får man en högre position på företaget om man har ett tungt CV. Då får de mer svindlande arbetsuppgifter. 

Aerline H 949 på hemmaplan 2005. Foto: Stefan Bennhage. 

Hearty SB foto: Haide Westring.

Om vi får in en "nyanställd kollega" som vantrivs på jobbet. Ni vet, de som inte trivs med livet på vägarna, nya platser, nya hinder. Eller inte kommer överens med de andra på kontoret eller i verkstaden. Då får vi helt enkelt ta ett snack och hjälpa dem till en ny arbetsplats, kanske ridskola eller dressyrstall eller en mindre anläggning med färre att umgås med och kanske bara gå i skogen. 

Men de som är i vårat team älskar sitt jobb, de springer upp på lastbilen. Om det inte är deras tur känner de att det missar något kul och gör sig hörda i boxen eller hagen. 

Med jämna mellanrum anställs nyutexaminerade inridna hästar som just kom från skolan, ibland lågutbildade busfrön. De kanske inte har fått någon arbetsmoral och går som tonåringar runt och  vet inte vad de ska ta tag i, klottrar på boxväggarna och bråkar med varandra. Då får vi ge dom mer motion, vägledning och internutbildningar. Men oftast har de tröttnat sedan två årsålern på att springa runt på grönbetet och letar efter något att göra mer än att extraknäcka som gräsklippare. Det är lite olika vad de har för styrkor och svagheter. Det gäller ju att inte ta knäcken på dom bara för att det är första jobbet utan höja motivationen och uppmuntra egna initiativ även om de kan verka lite väl extrema ibland. De hittar sin väg på arbetsplatsen förr eller senare. 

Vi gör arbetsscheman som är individuella och delar upp jobbet efter ålder, förmåga och utbildningsnivå. Delmål, långsiktiga mål och drömmål. 

Det finns de hästar som lätt tar på sig för mycket, där arbetsmoralen är hög och de gillar att jobba i ett högt tempo och vill inte gå hem för tidigt. Då får vi försöka hålla igen och hitta en lagom nivå på arbetstid och förväntad prestation. 

Carmenzita ❤️

Vi har ingen anledning att av vårdslöshet låta hästarna bränna ut sig , springa in i väggen eller bli sjukskrivna. Därför är utbildningsplanen och mottot att skynda långsamt viktig. Oftast arbetar varje häst bara en timma om dagen, resten är fritid eller friskvård så som borstning, massage, gå i hagen m.m. 

Jag måste säga att våran firma ger bra förmåner för de anställda hästarna. Det ingår flera mål mat med väl avvägda portioner av hö och Åsebro kraftfoder. De yngre och avelsstona får mer protein och de hetare tävlingshästarna får åsebro cool som är havrefritt men ändå prestationshöjande.

Det ingår träningskort på gym och även gruppträningar i olika former. Det ingår boende med eget rum och delad spolspilta. Det kommer en skomakare regelbundet med nya skor. 

Sara från CWD kommer hit och anpassar sadlarna efter de hästar som arbetar med oss för tillfället, allt för att ge ergonomiska och behagliga sadlar med stor rörelsefrihet. 

De har sjuk och livförsäkring och regelbundna läkarkontroller och tandvård. 

Tillgång till Naprapat om det skulle behövas och på arbetsplatsen finns massagemaskin som förvaras i sadelkammaren, den är väldigt uppskattad före träning eller för att hjälpa bort träningsvärken. Och friskvården innebär även hjälp med hygien och skönhetsvård. På fritiden finns det fritidsgårdar och grönområden eller ställen att bara hänga och chilla och sola på. De har tillgång till bil och ganska ofta åker vi gemensamt i väg på sportevenemang och tävlingar med arbetsteamet. Vi går ofta promenader i skogen eller joggar i omgivningarna runt arbetsplatsen. 

En av hästarna som hade en internationell tjänst här på jobbet. Hon blev mammaledig i tidig ålder, hon hade precis nått ett av målen för året på 1,50 höjd. Hon blev oturligt nog skadad, sjukskriven och sedan mammaledig. Hon har varit mammaledig sen dess, och det tog flera år innan hon slutade springa efter lastbilen när de andra åkte på tävling. De få gånger vi suttit upp och ridit i den mjuka snön, så kommer hon ihåg allt hon lärde sig tio år tidigare på arbetsplatsen. Piruetter, byten i serier m.m. Och hon visar gladeligen upp sina kunskaper. Hon älskade sitt jobb varje dag! Hon gav namn åt vårat företag, Stall Olga. 

Olga 2003 i Reim, Frankrike. ❤️