Vilken bra början på tävlingssäsongen

Känner mig lite sliten idag, igår hade vi med sex hästar på tävling. 

Både Carmenzini och Hearty, 5 år felfria i debuten i 1,10. 

Catullus och Maloubette gick på tid för första gången, bägge felfria och tullus placerad, Maloubette låg på placering in i det sista men hamnade som första utanför. 

Bettan hade ett pet i 1,20 och sedan la jag en volt på den väldigt tajt byggda banan, hon var väldigt fin! 

Samoa placerad 4a i 1,20 och ett förargligt pet i 1,30 där Loriot blev 3a, 0,2 sekunder från segraren.

Alla hästarna kändes väldigt glada att få tävla igen, de var verkligen på hugget. 

Framridningen var omgjord till dag två med endast två hinder, mer plats för anhöriga att stå i mitten och mer plats på spåret. Ridning endast i ett varv, det fungerade bra men kommer fungera bättre när ryttarna kommer på att det är smidigast att alltid skritta på spåret och galoppera, hoppa, innanför. Men det kommer, nu är ju alla vana att sickzacka sig fram innan hindren. Funderar på alla de gånger man fått skäll i Tyskland för att inte ha följt de oskrivna reglerna innan man lärde sig. Fick mig att fundera. 

•Hur är det här? Säger någon till om en ryttare värmer upp på ett sätt som blir farligt eller stör de andra ryttarna? 

•Finns det oskrivna regler på framhoppningen? 

•Är det en generationsfråga med ryttare som kommer upp på storhäst efter ett vildare klimat på framhoppningar från ponny och är vana att vara tvugna att ta sig plats, eller är det fördomar? 

Det är ganska många gånger förra året jag mött elitryttare på framhoppningen som också jobbat utomlands som frågar om jag vant mig vid Svenska framhoppningar än? -Nej, gör man det? -Nej man vänjer sig aldrig igen, svarar de. 

Kul att vara igång igen och känna att hästarna var i så fin form som de känts på träning. 

Loriot